Dutch Baroque Era Painter, 1621-1674 Dutch painter, draughtsman and etcher. He was the son of the goldsmith Jan Pietersz. van den Eeckhout and 'a great friend' as well as a pupil of Rembrandt, according to Houbraken, who commented that van den Eeckhout painted in the style of his master throughout his career. This is certainly true of van den Eeckhout's (biblical) history paintings, but less so of either his portraits, which gradually displayed more Flemish elegance, or his genre pieces (from 1650), in which he followed various trends; he adapted his style to suit his subject with sensitive versatility. He was also a gifted colourist and an artist of great imagination, superior in both these respects to such better-known Rembrandt pupils as Ferdinand Bol and Nicolaes Maes. Moreover, he was extremely productive, and there is at least one dated painting for virtually every year between 1641 and 1674. In addition, he created a large body of drawings comprising histories, figures, landscapes and genre scenes executed in various media, including watercolour.  Related Paintings of EECKHOUT, Gerbrand van den :. | Scholar with his Books fgh | Portrait of a Family fg | Vertumnus and Pomona dfg | Presentation in the Temple fh | Prophet Eliseus and the Woman of Sunem (detail) dg |
Related Artists:
Legros, Alphonse
French-born British Painter and Sculptor, 1837-1911 British etcher, painter, sculptor and teacher of French birth. He is said to have been apprenticed at the age of 11 to a sign-painter, at which time he may also have attended classes at the Ecole des Beaux-Arts in Dijon. He was employed as assistant on a decorative scheme in Lyon Cathedral before moving in 1851 to Paris, where he worked initially for the theatre decorator C. A. Cambon (1802-75). He soon became a pupil of Horace Lecoq de Boisbaudran, whose methodical instruction and liberality in fostering individual talent proved of lasting benefit to Legros. In 1855 he enrolled at the Ecole des Beaux-Arts, Paris, attending irregularly until 1857. During this period Legros had a taste for early Netherlandish art and for French Romanticism, which was later superseded by his admiration for Claude, Poussin and Michelangelo.
J.J.Tissot
French 1836-1902
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).